allwaysclose

Jag försöker att titta in i bloggen lite då och då men jag tycks alltid glömma bort det. Men nu ska jag ta tag i det hela och börja blogga seriöst igen...

INte för att det är nått fel med att ta en paus från bloggen och så men jag mår bra av bloggen, den hjälper mig att säga saker som jag inte törs säga annars och är ett bra sätt att minnas saker och ting. Den är ju även bra att ha om man vill kunna gå vidare här i livet också.... "få pysa lite" (som jag brukar säga) om saker och ting för att på så sätt få hjälp att släppa det och gå vidare. Sen är det ju ett bra sätt att hålla kontakten också, trots att kankse inte alla har min bloggadress...

Så bloggen är bra för mig helt enkelt, så jag ska försöka börja blogga regelbundet igen.

Kram/ Sabina

Jag sitter här i min lägenhet och försöker komma på något sätt att fördriva tiden tills min älskling kommer hem... Jag sitter och dötittar på TV och har just sett på typ 5 avsnitt av "Australias Next Top Modell"... de har typ nått maraton med den serien på trean... ganska patetiskt program egentligen men man fastnar lite för det... Jag menar hur patetiskt är det inte att ha en hel serie som handlar om smala tjejer som gör sig till och till 90% bedöms efter deras utseende. Jag anser, har alltid ansett och  kommer alltid anse at det är insidan som räknas! Men som sagt så är jag lite göralös just nu och då antar jag väll att man ignorerar allt det patetisk och mest bara dötittar... nu när jag tänker efter så har jag knappt nån koll på vad nån av dem heter... trots att jag sett 5 avsnitt! Där märker man ju hur intresserad man är...

Men snart slutar min lilla älskling att obba och då ska vi handla och laga mat tillsammans. SEn ikväll ska NIna komma hit och vi ska ha lite  filmkväll.... ag är ättesugen på popcorn och har hittat en popcornmaskin i ett av skåpen men jag har ingen aning om hur den funkar... ska försöka få tag i sofia... hehe annars kör jag väll bara i gryta... förresten, kan man köra micropopkorn i ugnen?

Aja nu ska ag försöka vara lite aktiv... ingen aning om hur jag ska lyyckas med det men man kan väll alltid försöka... eller så fortsätter ag titta på "Australias Next Top Modell"...

Kram/ Sabina

Nästa steg... är jag redo?


Nu närmar sig studenten allt mer och jag börjar nästan få magknip över allt som ska fixas.
Det är allt från balklänningar till jobb efter studenten och lägenhetskontrakt.... suck.... tänk om jag inte klarar av det... Men mitt i stressen så känns det faktiskt ganksa skönt, allt börjar ju falla på plats nu.
Tyget till klänningen har kommit, studentmössorna kommer vecka 17, jag törs nästan satsa pengar på att jag har mig ett jobb och en lägenhet har jag nog också.
Det känns så skönt att alla bitar snart är på plats... men tanken dyker upp hela tiden... är jag redo för det här?


Jag vill det så gärna att jag nästan är ute genom dörren redan nu men oron för hur det ska gå är som en boja runt min fot som tvingar mig att stanna kvar. Snart är skolan slut och jag måste ta steget ut i världen. Det känns nästan som att jag kastas ut mot den... Jag vill så mycket men vågar inte riktigt satsa på det, rädd för vad som händer om det går fel... suck, att jag alltid ska vara så velig...


Jag vill ta nästa steg men är jag redo?


Kram/Sabina

Här kommer lite vettiga ord som jag tycker är riktigt tänkvärt.

Kalle är den typen du älskar att hata. Han är alltid
på gott humör och har alltid något positivt att säga.
När någon frågade honom hur han mådde svarade han:
'Om jag mådde bättre hade jag varit tvillingar'.
Han var en naturlig inspiratör. Om en av de anställda hade en dålig dag var Kalle där och talade om för de anställde hur man kunde se positivt på situationen.

Jag blev nyfiken av att se detta, så en dag gick jag bort till Kalle och frågade honom: 'Hur lyckas du?'Kalle svarade: 'Varje morgon vaknar jag och säger till mig själv: Du har två val idag. Du kan välja att vara på gott humör eller du kan välja att vara på dåligt humör. Jag väljer att vara på gott humör.
Varje gång det sker något dåligt, kan jag välja att vara ett offer eller dra lärdom av det. Jag väljer att dra lärdom av det.
Varje gång någon kommer och klagar hos mig, kan jag välja att acceptera deras klagan eller jag kan välja att peka på de positiva sidorna i livet.
Jag väljer de positiva sidorna i livet.

'Säkert, men det är inte fullt så enkelt', protesterade jag.

'Det är det', svarade Kalle. Livet handlar om val. När du tar bort allt runt omkring är varje situation ett val. Du väljer hur du vill reagera på situationen.
Du väljer hur folk skall påverka ditt humör.
Det är du som väljer om du vill vara på bra eller dåligt humör.
Till syvende och sist är det ditt val hur du lever ditt liv.

Jag funderade över vad Kalle hade sagt. 
Strax därefter lämnade jag företaget för att starta eget. Vi tappade kontakten, men jag tänkte ofta på honom när jag gjorde ett val i förhållande till livet, istället för att bara reagera på det.

Många år senare hörde jag att Kalle var inblandad i en allvarlig olycka med ett fall på 20 meter från en radiomast. Efter 18 timmars operation och flera veckor på intensiven, blev Kalle utskriven från sjukhuset med skenor längs ryggen.
Jag träffade Kalle ca sex veckor efter olyckan. Då jag frågade honom hur han mådde, svarade han: 'Om jag mådde bättre skulle jag ha varit tvillingar. Vill du se ärren?' Jag avböjde erbjudandet om att se ärren, men frågade honom om vad som försiggick i huvudet på honom under olyckan.
'Det första jag tänkte på var på min ännu ofödda dotter', svarade Kalle.
'Så medan jag låg på marken mindes jag att jag hade två val. Jag kunde välja att leva eller jag kunde välja att dö. Jag valde att leva'.
'Var du inte rädd? Blev du inte medvetslös?' frågade jag
Kalle fortsatte: 'Ambulanspersonalen var fantastisk. De sa hela tiden att allt kommer att gå bra. Men då de rullade in mig på akutmottagningen och jag såg uttrycken i läkarnas och sjuksköterskornas ansikten, blev jag vettskrämd. I deras ögon stod skrivet: 'Han är döende'. Jag visste att jag måste göra något.
Vad gjorde du då?', frågade jag.
Nå, det var en sjuksköterska som skrek frågor till mig', sa Kalle.
Hon frågade om jag var allergisk mot något.
Ja', svarade jag. Läkarna och sjuksköterskorna stannade upp medan de väntade på mitt svar. Jag tog ett djupt andetag och ropade: 'Tyngdkraften'.
Genom deras skratt sa jag till dem: 'Jag väljer att leva. Operera mig som om jag var levande, inte död'.
Kalle överlevde tack vare läkarens skicklighet, men också på grund av sin fantastiska inställning. Jag lärde av honom att varje dag kan vi välja att leva fullt ut.
Inställningen är, trots allt, allt.

Gör er därför inga bekymmer för morgondagen. Den får själv bära sina bekymmer. Var dag har nog av sin egen plåga'. Matteus 6:34
Egentligen är dagen idag den morgondag som du bekymrade dig för igår.
Nu har du två valmöjligheter:

Subject: När det känns jobbigt, tänk så här.....
Jag är tacksam...
.... för tonåringen som gnäller för att han måste diska för då är han hemma och inte ute på gatorna.
....för skatterna jag betalar för det betyder att jag har ett jobb.
... för att jag måste städa efter en fest för det betyder att jag har vänner.
....för att kläderna är lite trånga för det betyder att jag har mat på bordet.
... för att gräsmattan behöver klippas , fönster tvättas och hängrännor som måste rensas, jag har ett eget hem.
...för skuggan som bevakar mitt arbete, det betyder att jag är ute i solen.
... för alla klagomål på politiker för det betyder att vi har fri yttranderätt.
... för att parkeringsplatsen är längst bort för det betyder att jag har råd att ha bil.
... för min höga elräkning, den betyder att jag har det varmt.
... för kvinnan i bänken bakom mig i kyrkan som sjunger falskt för det betyder att jag kan höra.
... för tvätthögen på bordet för det betyder att jag har kläder att ta på mig
... för trötthet och värkande muskler i slutet av dagen - jag har kunnat arbeta hårt.
... för väckarklockan som ringer på morgonen, jag lever.

Hoppas ni anser den lika vettig som jag ;)

Kram/ Sabina