Det knyter sig i magen...jag vill ha dig här...
Jag tänker på vad de ska göra med dig och min mage knyter sig.
Jag vill inte att du ska lida.
Jag vill inte att du ska ha ont.
Men jag vill inte att något värre ska hända.
Jag vill ha dig här.
Jag vill höra ditt lågmälda mumlande vid fikabordet och veta att du finns där.
jag kanske är löjlig som oroar mig jag gör det ändå.
Det är bara den jag är. Jag oroar mig.
Jag vill att du ska komma hem helskinnad.
Jag vill att allt bara ska försvinna.
Jag vill att det ska vaera som i sagorna där man bara kan trolla bort det onda.
När jag tänker på morgondagen så knyter det sig i magen och jag vill nästan gråta.
Det blev inte något litet som vi först trodde utan det blev en större operation och jag är rädd.
Rädd för hur det ska gå, rädd för vad som kan gå fel.
Jag önskar bara att jag kunde trolla bort alltihop.
Min magen knyter sig och jag knäpper mina händer för att be Gud att låta en ängel vaka över dig imorgon.
Jag älskar dig pappa!
Kram// Sabina
Dans och nervositet
Jag var och dansade i Boden i helgen. Det var skitkul! Jag vet inte varför men jag kan inte låta bli att tänka på vad min kloke historie lärare sa: "Förr i tiden så handlade stress om du typ mötte en björn när du var ute och jagade. och då hade du två val, antingen sprang du för ditt liv eller så slogs du med björnen. Och på så sätt gjorde man alltid av med de stresshormonerna som man fick. Så ligger det inte till med stressen idag. idag stressar du upp dig över någonting men gör inte av med stresshormonerna sen. Det är problemet som många har idag"
Min historie lärare är smart för det är precis så som jag känner. jag stressar upp mig men gör inte av med det hela sen vilket inte är särskillt bra. Men i helgen har jag dansat tillräckligt mycket för att bränna bort alla stresshormoner jag har och lite till. ;)
Det känns skitbra med Down North nu alltså. Dansrutinen sitter verkligen! Men nu närmar sig tävlingen och jag är verkligen nervös.... fatta vad pinigt om man gör bort sig mitt i allt ihopa. huuu.... Ni får hålla en tumme för mig ;)
Kram/Sabina
Rutiner.....
Skolan, prov, ansvar hemma allt bara hopas över mitt huvud och trycker mig ner mot marken.
Jag kan snart inte andas.
Jag orkar inte ta tag i något....vilket gör att det hopas ännu mer....
Istället för att ta tag i nått så sätter jag mig ovh leker på typ facebook eller nått liknande.
Att jag står som ansvarig för studentmössorna var ett misstag... det är en tung börda.
Mitt projektarbete orkar jag inte ens tänka på...
Jag sover dåligt för att jag stressar.
Jag presterar dålig för att jag sover dåligt.
Jag stressar för att jag presterar dåligt...
Är det fler än jag som ser mönstret?
Jag tror att jag skulle behöva en rejäl spark i baken för att komma igång med mina rutiner igen.
Någon som vill vara den ärade personen att ge mig en spark i baken?
kram... suck// Sabina
Voy a visitar España!!!
Trots att jag spenderat de senaste fem åren att planera för att fara så känner jag mig lite nervös nu när jag äntligen är på väg... men jag är inte ensam.
jag har ju supersyrran Malin med mig.
Den 20 oktober lämnar vi vilhelmina och reser bort... bort till spanien och moster kristina.
Snacka om att det känns skönt nu när allt är bokat och klart.
Nu ska det äntligen bli av.
Hoppas bara att min spanska duger....
Vi blir borta i ca 10 dagar och under den tiden tnker jag inte göra annat än att bara njuta över att jag åtminstånde lyckats kryssa av en punkt på listan över mina drömmar... listan kan bli lång och har allt för många gånger känns näst intill omöjlig att någonsinn fullborda... men nu är jag ju på väg åt rätt håll i alla fall ;)
Spanien here i come!!
Kram // Sabina
Välkommet oljud
Nu är vi tillsammans.
Trots att skillnaden känns överrumplande med allt oljud......så känns det skönt.
Jag slipper höra alla de ljud som annars långsammt skulle drivit mig från vettet.
Trots att vi alla blir osams
Jag är nog en sån där patetiskt människa som aldrig kommer klara av att bo ensam.
Jag vill känna hur alla andra sprudlar av liv omkring mig för att må bra...
Höra syrrans djupa andetag när jag ska somna och veta att hon lever och finns kvar hos mig.
Att lyssna på mammas utskällningar och veta att hon lever och finns kvar hos mig.
Att störa mig på lillebrors olika ljud men veta att han lever och finns kvar hos mig.
I slutändan är nog allt mest bara ljud.
En massa oljud som förmodligen skulle driva många människor galna...
Men det är mitt oljud, mitt liv, min familj.
Och de oljud som fljer med dem är mer än välkommet.
Det är helt klart välkommet oljud.
Kram / Sabina
Friden är snart slut...
Men det känns skönt att äntligen ha tillbaka alla dessa "oljud" dom hela tiden för med sig.
Jag måste erkänna att jag saknat det lite... men bara lite. ;)
Det finns nog ingenting som är värre än att kunna höra dom där små ljuden som när klockan tickar eller kylskåpet som brummar. Det får det bara att klia i fingrarna på mig gör att jag nästan blir galen! Men jag vet hur man råder bot på det: Musik! Ett härligt sätt att knuffa bort alla dryga och läskiga ljud som man annars alltid hör ;)
Min sommar har då i alla fall blivit precis så somk jag ville ha den hitills (om man bortser från allt regn)
och nu har jag bara en vecka jobb kvar. Yay!! Sen ska jag och Brudarna kanske fara till Lollans stuga... hoppas att det blir så.
Ljust nu känns verkligen allt bara så underbart! Och jag kan nog faktiskt säga själv att det har jag förtjänat! Nu är det min tur att lee lite!
Fortsätter allt så här så kommer jag nog faktiskt kunna kalla den här sommaren perfekt ;)
Kram / Sabina
Min sommar!
Jag har kämpat mig fram det senaste halv året och aldrig tagit mig någonstans.
Jag har så många gånger trott mig se ljuset i änden av tunneln och tagit ett lättat andetag men då bara för att se hur fel jag hade. Jag var inte framme än...
En människa orkar inte hur mycket som helst och jag har alldeles för många gånger snubblat på kanten till att inte orka mer. Men allt kan vända. Det vet jag, och har alltid vetat.
Jag hatar att vara ovän med någon och alla som känner mig hur jag lider av att veta att någon är arg på mig. Så jag anatar att det här är till dig. Du vet nog vem du är när du läser det här.
Tack! Tänk bara vad ett litet ord kan göra. Jag vet att jag inte är en perfekt person och att jag säkert sårat dig på fler sätt en jag själv är medveten om och för det ber jag om ursäkt. Förlåt. men det lilla ordet du sa till mig härom dagen vände på allt. "Hej, Sabina" Jag vet att vi sårade varandra men jag vill inte vara långsinnt. Jag vill vara din vän... det har jag alltid velat... om du inte vill ge mig den chansen igen så förstår jag totalt och jag ska lämna dig ifred. men det där lilla ordet fick mig i alla fall att hoppas på att det ändå kan finnas ett vi. Jag saknar dig....
jag ska göra det härtill min sommar. För jag tror att jag äntligen hittat ut ur tunneln. Jag hoppas bara att du står där och väntar på mig.
Kram / Sabina
Dansa tills man stupar!
"Ja men asså snacka om jag tagga helgen! det kom ju typ bli helt asbra orka sitta inne och häcka! jag ska
nå hur lyckades jag?
hur som helst ser jag verkligen fram emot dansgalan på lördag ;)
När det vänder!
Visst man kan ju inte riktigt börja känna skillnaden redan nu men det känns ändå så himla bra!
Jag har gjort ett val som jag ville och det känns bra.
Det faktum att jag slutat äta sötsaker är ju också ett plus! ;)
Fortsätter det så här kommer jag ju snart må hur bra som helst!
Nu längtar jag bara tills nästa helg och dansgalan, för att inte tala om åsele marknaden som äntligen har löst sig hur den ska bli! Så bra allt blev till slut! I love this! Tack mamma för att du ställer upp som dagmamma åt mig och mina vänner, du är en ängel!
Nu vänder det och mitt liv kan ta fart igen! Äntligen!
Kram/ Sabina
Nya tag!
Har länge funderat på att göra något åt mitt minst sagt onyttiga sätt att leva och nu trot jag att jag vet hur.
Jag har sett en grej på halens som definitift skulle kunna hjälpa mig ;)
Det heter Methodraine Detox och är en sorts reningskur som rensar kroppen från alla slagg produkter som kroppen inte själv kan bli av med ;)
Funderar verkligen på att testa, torts att det var dyrt. 299kr för en hel kur (20 dagar). Men jag tror att i längden kommer det att vara värt det. jag mår så dåligt tack vare hur jkag lever idag med snask hit och gotta dit. Och den här kan som vara start skottet för den nya och (nästan) nyttiga sabina!
Jag tänker (om jag nu genomför det över huvudtaget) sluta äta godis, sluta dricka drick (till vardags) och inte äta godsaker förutom till speciella tillfällen ;)
Jag känner mig verkligen enustiastisk över detta men frågan är ju om jag har råd... men det kanske lönar sig nog i längden. Tänk bara hur mycket pengar jag skulle spara om jag slutade äta godis ;)
http://www.halens.se/ProductPage.aspx?pid=033657#feedback
Din ögon....
som en solkatts yra dans.
Sätter blomster i mitt yviga hår
likt ett skogsrå svår att nå.
men din trolska blick och klingande skratt
får mig längta dag som natt.
till den dagen jag ska ge dig mitt ja, det är bara dig jag vill ha.
Minst du vad du sa?
När du gav dig av?
Ta min bundna gullvivskrans och bär den runt din hals.
och låt sen dina ögon fånga,
stjärnehimlens glans.
Lägg dig mjukt i sanden ner och njut av allt du ser
Sarek vet verkligen hur man ska säga det hela ;)
Jag fullkomligt älskar alla deras låtar.
Kram / Sabina
Sommaren kommer...
Jag vred försiktigt på huvudet och betraktade honom där bredvid mig.
Hans mörkbruna ögon och ljusbruna hår.
Hans muslker och slanka rygg.
För en sekund vände han blicken mot mig och såg in i mina ögon.
Känslan som fyllde mig fick mig att lee.
Jag kunder bara inte låta bli... jag bara låg där som ett fån och log.
Sedan var ögonblicket över.
Trots att det bara varat i några sekunder så hade den fyllt mig med så mycket värme att jag trodde att jag skulle explodera. Jag bara låg där i gräset och såg på honom, oförmågen att ta blicken från honom.
Han har aldrig sagt ett enda ord till mig och ändå har han sagt mig mer än någon annan jag känner.
Jag såg på honom när han sträckte på sig och såg sig omkring innan han försiktigt lade sig ner bredvid mig.
Jag sträckte försiktigt ut handen och strök honom över ryggen.
En vind rufsade om mitt hår och talade om att snart var sommaren här på riktigt.
Och det skulle det bara vara han och jag.
Jag älskar dig Pyret! Du behöver inte säga ett enda ord, din blotta närvaro får mig att le . <3
Kram / Sabina
Är det tillåtet?
Är det tillåtet att vara så här lycklig?
Jag lever varje dag som på moln och kan dansa mig fram.
Jag kan se solens strålar leta sig fram över världen och göra om allt till sommar.
Jag kan hålla dig i handen och alltid känna mig trygg.
jag kan känna kärlekens varma glöd.
Men runt omkring mig skriker dem.
De som sårats, de som lämnats.
De som inte vet om dom orkar mer.
De som är osams, de som är olyckligt kära...
Är det tillåtet att vara så här lycklig?
Jag är ingen perfekt människa och jag vet att jag har sårat och svikit.
Det finns säkert många som förtjänar lyckan mer än jag...
Så jag akn inte göra annat än att fråga mig själv om och om igen:
Är det tillåtet att vara så här lycklig?
Är det verkligen tillåtet att vara så här lycklig?
är det tillåtet att inte du ska vara så här lycklig?
Är det tillåtet att Jag ska vara så här lycklig?
Förtjänar jag det?
/Sabina
Dina fingrar mot min hud...
Att känna ditt hjärt slå.
Att sluta ögonen och känna dina mjuka fingrar mot min hud.
Du är så försiktig och stressar inte...
utan låter bara dina fingrar rita mönster på min hud.
I denna sekund finns ingen onska och ingen sorg.
Det finns bara du och jag.
Att vara i den närhet gör mig lugn men sammtidigt uppspelt.
Du är den person som jag aldrig kommer att glömma.
Vi har haft våra upp och nedgångar,
Det har ju alla.
Men i denna sekund så känns det som om ingen av dom har existerat.
Det finns bara du och jag.
Jag känner hur dina fingrar långsamt ritar mönster på min hud.
Och jag somnar till ljudet av dina jämna andetag,
och dina regelbundna hjärtslag.
Får jag drömma om dig?
Kram / Sabina
När nerverna håller på att brista...
Så här har jag aldrig varit förut...
Jag har gjort sånt hät förut och vet vad som krävs för att det ska funka.
Men det här är annorlunda.
Kanske för att det är sista gången och jag vet att jag kommer att sakna ruset.
Sakna det ruset som jag hela tiden känner när man bara drar in luft i lungorna och kör.
Men samtidigt så är den här tiden förbi.
Jag är klar med det här.
Det här kommer vara min sista gång... mitt sista rus.
Skit också!
Så här har jag aldrig känt förut...
Jag måste ärligt medge att jag är nervös... riktigt nervös!
Nu är det bara 13 dagar kvar.... den 19:e smäller det. då finns det ingen återvändo...
den 20:e kl 19:00 är det föreställning för allmånheten ;) be there ;)
Kram / Sabina
Vad gör du? - Jag ler!
När allt bara flyter på så finns det bara en sak att göra.
Vad gör du?
Jag ler!
När livet äntligen kommer på fötter igen
och man äntligen kan se de ljusa stunderna igen.
Då finns det bara en sak jag kan göra...
Vad gör du?
Jag ler!
Jag kan äntligen lämna alltihop bakom mig och se framåt.
Framåt mot en ny epok, ett nytt kapitel.
Tack ni som hjälpte mig och som alltid står vid min sida.
även vid den stunder då det är allt ni kan göra.
men ag vill att ni ska veta att eran närvaro har hjälpt mig så mycket
att ord inte räcker till.
Men jag försöker ändå.
Tack!
Kram / Sabina
Do you see?
Kan du se vad jag ser?
När jag lutar mig fram och försöker fånga ögonblickets magi...
Kan du se vad jag ser?
När jag vill fånga skönheten som finns hos även det trasiga...
Kan du se vad ajg ser?
När jag kan se den berättelse en bild vill tala om...
Vi har alla speciella drag som gör oss unika och vackra.
Tappa inte tron på att dom inte finns bara för att du inte alltid kan se dom...
För att citera en underbar film : "Om jag kisar lite med ögonen så kan jag se vingarna på folk, jag ser dina just nu"
Vi är alla änglar som förtjänar att älskas men jag måste fråga dig igen:
Kan du se vad jag ser?
När jag lutar mig fram och försöker fånga ögonblickets magi...
//Sabina
Det är mitt liv
Ingen annan!
Jag lever mitt liv som jag vill leva det!
Ingen annan kan aller kommer att få tal om för mig hur jag ska leva det.
Jag säger vad jag vill,
Skriver vad jag vill,
Tänker vad jag vill,
Och TYCKER vad jag vill!
Jag säger det jag känner och står för det. Ibland ändrar jag uppfattning ibland inte. Men varje gång så vet jag att det jag sa eller skrev var vad jag menade då. Och det tänker jag inte ta tillbaka. Jag tänker inte radera ut det jag sagt för vad spelar det då för roll att jag sa det överhuvudtaget.
Det är mitt liv och jag gör vad jag vill med det,
Och det kan inte någon,
Någonsin,
Ändra på.
//Sabina
Time for a change...
I'm going to use my time carefully and make a change.
I'm going to use this time to charge my batteries so that I can live again.
I'm going to use this time to change the way I see you...
I'm going to use this time to move on..
It's time for a change, and I'm going to make one...
//Sabina
...
Jag är inte prefekt, det finns det ingen som är.
Jag gör mitt bästa och tackar för att du ändå finns här.
Tack för att du finns och aldrig lämnar min sida.
