allwaysclose

Nu är dom alla hemma igen.
Nu är vi tillsammans.
Trots att skillnaden känns överrumplande med allt oljud......så känns det skönt.
Jag slipper höra alla de ljud som annars långsammt skulle drivit mig från vettet.
Trots att vi alla blir osams ibland så känns det skönt.
Jag är nog en sån där patetiskt människa som aldrig kommer klara av att bo ensam.
Jag vill känna hur alla andra sprudlar av liv omkring mig för att må bra...
Höra syrrans djupa andetag när jag ska somna och veta att hon lever och finns kvar hos mig.
Att lyssna på mammas utskällningar och veta att hon lever och finns kvar hos mig.
Att störa mig på lillebrors olika ljud men veta att han lever och finns kvar hos mig.
I slutändan är nog allt mest bara ljud.
En massa oljud som förmodligen skulle driva många människor galna...
Men det är mitt oljud, mitt liv, min familj.
Och de oljud som fljer med dem är mer än välkommet.
Det är helt klart välkommet oljud.

Kram / Sabina