allwaysclose

Det kalla vattnet träffade hennes ansikte men bara för att sedan långsamt droppa ner i avloppet nedanför hennes huvud. Hennes händer greppade krampaktigt tag om handfatet samtidigt som hon tog djupa andetag för att samla mod att höja blicken. Hon visste mycket väl att det inte behövdes mycket för att sätta allting i rörelse igen, allt hon behövde göra var att höja blicken...
- Borde jag göra det här?
Det fanns ingen i där som svarade henne, hon var ensam, men hon hoppades ändå att hon skulle slippa svara på frågan själv. Flr ett år sedan hade hon alldrig ens ställt sig denna fråga men det som hände då hade förändrat allt...
- Borde jag ge mig in i det här igen?
Återigen tog hon några djupa andetag och försökte samla mod att lyfta blicken. Hon visste mycket väl att hon ville veta svaren på sina frågor och beslutade sig så att göra det hon stod här för, det hon samlat mod till för så länge. Ända sedan samtalet som hon hade fått för tre timmar sedan... Hon ruskade så på huvudet, tog ett sista djupt andetag innan hon rätade på sin böjda nacke och mötte sin egen blick i spegeln. Hon såg en vattendroppe rinna nerför hennes kind innan hennes tankar dränkte henne...


Vad tycks? Detta är början på min nya bok "När ögonen talar" som jag just har börjat med. Fick ideén om den härrom dagen och tror faktiskt att den kan bli riktigt bra. Så vad tycker ni?

Kram/Sabina