allwaysclose

Ibland känns det som om jag har världens
alla problem och tyngder på mina axlar.
Jag kämpar med det ena och har ändå saker kvar
som behöver min uppmärksamhet...
Jag vet allt för väl att jag är den som tar på mig
alldeles för mycket och sen mår skit
när jag inte orkar med altihop.
Men det är inte så den här gången.
Jag har inte tagit på mig särskillt mycket men...
Jag vet inte, det känns bara som att det alldrig går frammåt.
Som om jag alldrig blir klar....
Jag är en otrolig vanemänniska
och behöver rutiner för att fungera.
Men just nu känns det inte som om
jag har några rutiner alls,
vilket gör mitt liv till en enda röra.
Jag försöker skapa rutiner men det är svårt,
det mesta rinner bara ut i sanden...
Jag antar att det var en trygghet man hade
när man bodde hemma,det fanns alltid rutiner.
Och rutinerna upprätthölls av föräldrarna.
hm... jag kanske ska hyra in mamma
en vecka eller två för att få igång rutinerna..

hehe kanske det kanske....

Kram /sabina