allwaysclose

Min nacke vill inte sammarbeta med mig idag.
Den värker och klagar (även om det är bättre än igår)
Det är som att den vill tala om för mig att inte åka buss.
För om jag gör det så står jag med värken sen...
Suck...

Men min älskling är här idag.
Även om han är på sjukan
och jag måste på skolan så är han här.
Ikväll ska vi på middag hos hans syster och jag längtar.
Det är alltid skönt med lite avslappning ibland.
Han har som en speciell gåva min älskling...
Han kan alltid lyfta mitt humör.
Hur arg jag än är så gör han mig glad igen.
Han är minpersonliga sol.
Han är mitt glädjepiller.
Han är glädje.

Bussen som jag (av ren lathet tog imorse) var vedervärdig.
En dragspelsbuss som mellandelen (själva dragspelsdelen) ständigt gnisslar är jobbigt.
Så för att säga en sak så var min irritation på hög nivå...
Men jag tror det kan vara kopplat till min nacke...
Sen bidrar nog min knasiga hörsel till irrirtationen
för detta egenltigen obetydliga ljud.
Så jag skulle nog gissa att mitt negativa humör kommer därifrån.

Men men... inte ska man klaga.
Jag lever och får se en ny dag.
Dagens krämpor är kanske jobbiga
men imorgon kanske är helt annorlunda.
Jag tror det...
Jag hoppas det...
Nu ska jag fokusera på denna dag och längta tills jag får se älsklingens leende igen.

Kram/Sabina