allwaysclose

Ja och så kom då denna dagen också.
Det kan verka som en helt vanlig dag...
och egentligen är det väl det också...
Men trots att varenda cell i kroppen vill att jag ska stanna i sängen,
så kliver jag upp.
För det är en ny dag som kräver nya tag.
Så trots att latmasken desperat försöker hålla mig i sitt grepp,
så finns det saker som måste göras...
Så jag sätter fart.
Jag läser och pluggar och svarar på frågor.
Bara för att inse att jag har så mycket kvar...
Jag erkänner att jag är lite av en pessimist idag,
men jag tror det kan bero på att mitt personliga lyckopiller
just satt sig på bussen hem till Vilhelmina igen.
Saknar dig redan min underbara älskling!

Men trots att jag vill vara lat så måste jag nu sätta fart...
Lat får jag vara en annan dag...

Kramar /Sabina