Det vi ser...
Kan vi alltid tro på det vi ser?
Kommer du att tro att jag är glad om jag ler?
Tror du vad de ser?
Kommer vännen tro mig när jag säger att jag mår bra?
Tror vännen på det denne ser?
Kommer föräldern att tro mig när jag leende avisar hennes oror?
Tror föräldern på det denne ser?
Tror jag på vad jag ser när jag ser mig i spegeln?
Är man bortom hjälp om man bara gråter i mörkret?
Är man bortom hjälp om man tycker om regnet eftersom tårarna inte syns?
Är man bortom hjälp om man inte vill visa sig svag?
Ser du mina tårar även om jag döljer dom?
Finns du där när jag vill ha dig där trots att jag knuffat bort dig?
Ler du mot mig även om jag skäller på dig?
Jag känner mig som sand som rinner genom dina fingrar.
Men du lyfter bara upp mig igen i hopp om att jag ska stanna.
Jag vill stanna.
Jag ska stanna.
Stanna hos dig.
Stanna med dig.
Kram // Sabina
