Kvist...
Jag är inte mer än en kvist.
För varje vän får jag en druva till min kvist.
För varje kärlek får jag en druva till mi kvist.
För varje syskon får jag en druva till min kvist.
För varje förälder får jag en druva till min kvist.
Men jag är ändå inte mer än en kvist.
När du lär dig att se förbi mina druvor ser du mig.
Om du stannar när mina druvor har försvunnit ska jag älska dig.
Om du älskar mig för den jag är ska jag vara dig trogen.
Jag är inte mer än en kvist.
Och jag står här framför dig utan mina druvor.
Älskar du mig, som den kvist jag är.
kram // Sabina
Kommentarer
Trackback