Sommaren kommer...
Jag vred försiktigt på huvudet och betraktade honom där bredvid mig.
Hans mörkbruna ögon och ljusbruna hår.
Hans muslker och slanka rygg.
För en sekund vände han blicken mot mig och såg in i mina ögon.
Känslan som fyllde mig fick mig att lee.
Jag kunder bara inte låta bli... jag bara låg där som ett fån och log.
Sedan var ögonblicket över.
Trots att det bara varat i några sekunder så hade den fyllt mig med så mycket värme att jag trodde att jag skulle explodera. Jag bara låg där i gräset och såg på honom, oförmågen att ta blicken från honom.
Han har aldrig sagt ett enda ord till mig och ändå har han sagt mig mer än någon annan jag känner.
Jag såg på honom när han sträckte på sig och såg sig omkring innan han försiktigt lade sig ner bredvid mig.
Jag sträckte försiktigt ut handen och strök honom över ryggen.
En vind rufsade om mitt hår och talade om att snart var sommaren här på riktigt.
Och det skulle det bara vara han och jag.
Jag älskar dig Pyret! Du behöver inte säga ett enda ord, din blotta närvaro får mig att le . <3
Kram / Sabina
Är det tillåtet?
Är det tillåtet att vara så här lycklig?
Jag lever varje dag som på moln och kan dansa mig fram.
Jag kan se solens strålar leta sig fram över världen och göra om allt till sommar.
Jag kan hålla dig i handen och alltid känna mig trygg.
jag kan känna kärlekens varma glöd.
Men runt omkring mig skriker dem.
De som sårats, de som lämnats.
De som inte vet om dom orkar mer.
De som är osams, de som är olyckligt kära...
Är det tillåtet att vara så här lycklig?
Jag är ingen perfekt människa och jag vet att jag har sårat och svikit.
Det finns säkert många som förtjänar lyckan mer än jag...
Så jag akn inte göra annat än att fråga mig själv om och om igen:
Är det tillåtet att vara så här lycklig?
Är det verkligen tillåtet att vara så här lycklig?
är det tillåtet att inte du ska vara så här lycklig?
Är det tillåtet att Jag ska vara så här lycklig?
Förtjänar jag det?
/Sabina
Dina fingrar mot min hud...
Att känna ditt hjärt slå.
Att sluta ögonen och känna dina mjuka fingrar mot min hud.
Du är så försiktig och stressar inte...
utan låter bara dina fingrar rita mönster på min hud.
I denna sekund finns ingen onska och ingen sorg.
Det finns bara du och jag.
Att vara i den närhet gör mig lugn men sammtidigt uppspelt.
Du är den person som jag aldrig kommer att glömma.
Vi har haft våra upp och nedgångar,
Det har ju alla.
Men i denna sekund så känns det som om ingen av dom har existerat.
Det finns bara du och jag.
Jag känner hur dina fingrar långsamt ritar mönster på min hud.
Och jag somnar till ljudet av dina jämna andetag,
och dina regelbundna hjärtslag.
Får jag drömma om dig?
Kram / Sabina
När nerverna håller på att brista...
Så här har jag aldrig varit förut...
Jag har gjort sånt hät förut och vet vad som krävs för att det ska funka.
Men det här är annorlunda.
Kanske för att det är sista gången och jag vet att jag kommer att sakna ruset.
Sakna det ruset som jag hela tiden känner när man bara drar in luft i lungorna och kör.
Men samtidigt så är den här tiden förbi.
Jag är klar med det här.
Det här kommer vara min sista gång... mitt sista rus.
Skit också!
Så här har jag aldrig känt förut...
Jag måste ärligt medge att jag är nervös... riktigt nervös!
Nu är det bara 13 dagar kvar.... den 19:e smäller det. då finns det ingen återvändo...
den 20:e kl 19:00 är det föreställning för allmånheten ;) be there ;)
Kram / Sabina
