allwaysclose

Jag drömmde om dig inatt, igen.

Doften av pepparkakshus som ska dekoreras,
Sommarstugan med bad och kubbspel,
bullarna som bara du kunde baka...
Det finns så många minnen när jag tänker på dig.
Att allt nu har nått sitt slut och att du inte är bland oss mer smärtar
och jag känner gång på gång tårarna komma.
Jag vet att det är en cliché men jag önskar
att jag bara kunde få se dig en gång till.
Jag vill säga att jag älskar dig och att jag alltid kommer göra det.
De minnen du har givit mig genom hela mitt liv är viktiga för mig.
Jag saknar dig...
Så mycket att det gör ont...
Men jag vet att du är bland änglarna nu och att du har det bra.
Du har bringat mig så mycket glädje med din energi och kvickhet.
Jag saknar dig,
Jag älskar dig,
Vila i frid.

Kram/Sabina

Vilken dag alltså!

Vi har haft en bok vid namn "Att lära andra lära" till en hemtenta.
Och det är en bok jag rekomenderar varmt.
Den är riktigt bra.

Den säger så mycket viktigt om förskolan, och oss lärare
(ja jag räknar mig själv till en lärare trots att jag bara är student)

" Forskning visar att ju längre pedagogisk utbildning lärare i förskolan har,
desto större möjligheter har de att påverka barns utveckling
och lärande i en positiv riktning "

Det är så rätt! Vi går ju en utbildning av en anledning.

När det sen kom till slutorden kunde jag inte låta bli att le för mig själv:

-          Barn lär sig hela tiden!

-          Ja, det har du rätt i! Barn vill inget annat än

att upptäcka och förstå sin omvärld.

-          Om barn lär sig hela tiden, vilken roll

har du i så fall för deras lärande?

-          Min roll i barns lärande är att ta till vara deras

kunskaper och erfarenheter som en grogrund för

att de ska utveckla sina grundläggande kunskaper och

färdigheter på ett meningsfullt sätt. För detta krävs att

jag som förskollärare frågar mig vad barnen ska lära

sig och hur de ska förstå detta innehåll. Det handlar

om att jag som lärare vet hur jag kan skapa möjligheter

i aktiviteten för att barnen ska upptäcka det som gör det

svårt för dem att ta till sig av det som de ska lära sig något om.

Min uppgift är inte att lära barn, utan att aktivt erbjuda dem

möjligheter att urskilja det som är kritiskt för att de ska

kunna förstå. Därmed är min roll att lära andra lära.

Jag skulle vilja önska att vi som arbetar i förskolan förklarar

för alla i vår omgivning som kanske tar innehållet i förskolans

verksamhet och vår profession för givet, att det krävs både

klokskap och en gedigen kunskap för att genomföra vårt uppdrag.

 

Så om du någon gång har tid över och vill läsa en jättebra bok om barn pedagogik läs då "Att lära andra lära"

 

Kramar /Sabina

Jag hade en tanke med att jag skulle plugga idag.
Men eftersom jobbet ringde och ville ha mig dit tidigare,
så försvann min motivation.
Jag började som smått att städa lite men även den motivationen tynade bort.
Hur det än kom sig så brölade snart Glee-soundtracken ut från högtalarna
och jag "sjöng" (är alldeles för hes för att sjunga på riktigt) ikapp med dem.
Snacka om kul!
Att bara få släppa lös och dansa loss.
Grannarna störde sig nog men dom har stört mig med sin bas
så detta är endast payback ;)
Så nu är jag varm och glad och fylld med motivation för jobbet.
Plugget tar jag itu med imorgon ;)

Kramar / Sabina

http://www.youtube.com/watch?v=xPk8p05OXG4&list=PLEBE6BB8E7296923E&index=21&feature=plpp_video

Äntligen har jag lite eget spejs.
Jag njuter av att se mig omkring och se mig själv i allt.
Det känns så skönt att känna sig självständig och egen.
Även om det är lite ensamt ibland...
Men inte ska jag klaga för det.
Jag får väl ta och bjuda hit någon då.
men just nu vill jag nog bara krypa ner i sängen...
även om den känns lite stor för bara mig...
Men jag är glad,
För detta är ett steg i rätt riktning.
En riktning som bara leder uppåt.
För detta är den första dagen.
Den första dagen i resten av mitt liv.

Yay!
Nu blir det äntligen så som jag hoppats på.
På söndag blir det att bära kartonger i massor.
Det känns verkligen skönt med ett eget ställe
som jag kan få retirera till.
En liten vrå där jag kan få vara ifred om jag vill.
Men även en vrå där jag kan umgås med mina nära  och kära.
Tänk att detta faktiskt sker...
Äntligen!!
Jag dansar på små moln och den oron över världsliga saker
som tentor är bortblåst.
Jag bara ler och längtar tills jag ska flytta in.
Även om jag delar lägenheten med en anna så känns det jätte bra!
Yay!
Men nu borde jag nog kojsa... är ju en dag imorgon med. ;)

Kramar/ Sabina

Ja och så kom då denna dagen också.
Det kan verka som en helt vanlig dag...
och egentligen är det väl det också...
Men trots att varenda cell i kroppen vill att jag ska stanna i sängen,
så kliver jag upp.
För det är en ny dag som kräver nya tag.
Så trots att latmasken desperat försöker hålla mig i sitt grepp,
så finns det saker som måste göras...
Så jag sätter fart.
Jag läser och pluggar och svarar på frågor.
Bara för att inse att jag har så mycket kvar...
Jag erkänner att jag är lite av en pessimist idag,
men jag tror det kan bero på att mitt personliga lyckopiller
just satt sig på bussen hem till Vilhelmina igen.
Saknar dig redan min underbara älskling!

Men trots att jag vill vara lat så måste jag nu sätta fart...
Lat får jag vara en annan dag...

Kramar /Sabina

Min nacke vill inte sammarbeta med mig idag.
Den värker och klagar (även om det är bättre än igår)
Det är som att den vill tala om för mig att inte åka buss.
För om jag gör det så står jag med värken sen...
Suck...

Men min älskling är här idag.
Även om han är på sjukan
och jag måste på skolan så är han här.
Ikväll ska vi på middag hos hans syster och jag längtar.
Det är alltid skönt med lite avslappning ibland.
Han har som en speciell gåva min älskling...
Han kan alltid lyfta mitt humör.
Hur arg jag än är så gör han mig glad igen.
Han är minpersonliga sol.
Han är mitt glädjepiller.
Han är glädje.

Bussen som jag (av ren lathet tog imorse) var vedervärdig.
En dragspelsbuss som mellandelen (själva dragspelsdelen) ständigt gnisslar är jobbigt.
Så för att säga en sak så var min irritation på hög nivå...
Men jag tror det kan vara kopplat till min nacke...
Sen bidrar nog min knasiga hörsel till irrirtationen
för detta egenltigen obetydliga ljud.
Så jag skulle nog gissa att mitt negativa humör kommer därifrån.

Men men... inte ska man klaga.
Jag lever och får se en ny dag.
Dagens krämpor är kanske jobbiga
men imorgon kanske är helt annorlunda.
Jag tror det...
Jag hoppas det...
Nu ska jag fokusera på denna dag och längta tills jag får se älsklingens leende igen.

Kram/Sabina

Oj vad jag är nervös.... och samtidigt så längtar jag bara.
Jag är nervös över så mycket...
Jag längtar efter så mycket...

Jag längtar tills nålen ska träffa min hud och måla bilden....
den bit av konst som ska visa min kärlek till de som betyder mest...
Samtidigt är jag nervös, över smärtan, över läkningen...
Kan man känna så motsatta käsnlor samtidigt?

Jag längtar tills han ringer och ger mig svaret...
svaret om jag kan flytta eller inte...
Samtidigt är jag nervös över hur det skulle gå..
Om vi skulle komma överrens och trivas tillsammans...
Jobbigt när man känner så många känslor hela tiden...

men jag har ju alltid varit en dramaqueen ;)

Kramar/Sabina

Trots att vi varit ihop i fyra år så är vi åtskilda på alla hjärtans dag...
När den tanken först slog mig så
kunde jag känna besvikelsen komma krypande.
Jag var sorgsen över att inte få öppna ögen på morgonen
och se dig ligga där bredvid mig i sängen.
Men sedan insåg jag en sak...
Du är andå här med mig.
Kankse inte kroppsligen men du kommer alltid
att finnas med mig i tanken.
Finnas med mig i hjärtat, ja ända in i min själ.

För min kärlek till dig är något som genomsyrar hela mitt liv.
Jag älskar dig av hela mitt hjärta och kommer alltid göra det.
Så trots att jag saknar dig så kan jag inte låta bli
att le åt tanken att du är min.

Du är min klippa,
Du är min personliga sol,
Du är vinden under mina vingar som inspirerar mig att flyga,
Du är mitt allt!

Jag älskar dig babe!



Kramar (och pussar) / Sabina

Jag storgråter....
Jag har just sett ett avsnitt av Glee som var så sorgligt.
I avsnittet hade Kurts pappa hamnat på sjukhuset hamnat
på sjukhus och Kurt mår verkligen dåligt.
Han väljer att sjunga en sång för att uttrycka sina känslor.
Innan han börjar sjunga nämner han vad hans pappa
hade gjorde när de begravde hans mamma.
Kurt hade börjat gråta och hans pappa hade enkelt
tagit hans hand och då hade allting känns bättre.
Sedan sjöng han I want to hold your hand.
http://www.youtube.com/watch?v=lvt1DFkeoDI

Detta ögonblick väckte ett minne jag inte tänkt på på en väldigt lång tid.
Min morfars begravning.
Jag och två av mina systrar (Sofia och Malin) skulle sjunga en sång.
Men våra röster ville inte riktigt hålla genom tårarna.
Men efter låten och vi hade satt oss ner så tog mamma
min hand i sin och kramade den så hårt.
Och helt plötsligt kändes värden lite ljusare.

Ett värmande minne....

/Sabina

Jag var så nervös över att göra det...
men när jag väl gjorde det så kändes det så skönt.
Jag vill kunna sträcka mig ut till människor och hjälpa dem.
Jag förstår nästan inte ens varför jag var nervös...
Kanske för att jag kom att tänka på det där gamla talesättet:
"leave the past where it belongs, in the past!"

Men nu är det gjort i alla fall och det ger mig faktiskt en lättnad.
Det är då ingenting som jag ångrar.

http://www.youtube.com/watch?v=_Mik4Hx6wYw

Kramar / Sabina

För varje slut så finns det en början.
Detta är ett slut.
Ett slut på det som har knagit i mig så länge.
Jag är trött på att känna så här och nu gör jag något åt det.
Detta är ett slut.
Slut på lathet och tomma löften.
Så nu ska jag sluta....

Men detta är också en början.
En början med nya vanor.
Jag ska kämpa för att hålla mig.
Men jag ska ta en sak i taget.
Jag ska bli nöjd med mig själv.

Så varje slut har en början.
Jag har klarat av slutet, nu gäller det att forsätta med början.




Kram / Sabina